Hur förändrar man ett samhälle?

Hur förändrar man ett samhälle? Går det överhuvudtaget – oavsett om det gäller klimat, jämställdhet eller yttrandefrihet?

Av Jan Ström, ledamot i IFMA Sverige styrelse

Jag heter Jan Ström och har en relativt lång erfarenhet av energieffektivisering och servicen kring detta. För inte allt för längesedan var det dags att träffa ”grabbgänget” för den återkommande middagen. Men den här gången blev det inte alls som det brukar, det var både djup och bredd på dialogen. Nedan är en inblick i vad som sas:

“Va! Är du verkligen säker? Ett helt ton per person?”
Jag pekar på ett diagram som visar utsläpp av koldioxid per person och år för olika länder. Mitt finger är riktat mot den nivå vi måste nå för att klara tvågradersmålet. De flesta runt bordet gissade på en nivå runt en halvering av utsläppen men absolut inte att vi måste minska utsläppen så enormt mycket.

Jag är på grabbmiddag med sju andra personer. Våra professioner är helt olika, men en sak har vi gemensamt -vi gillar god mat och dryck. Den här middagen, eller dialogen runt bordet för att vara korrekt, ska det visa sig ger oss insikt i hållbarhetsfrågor utifrån vår egna kunskap, bakgrund och erfarenhet. På middagen och runt bordet sitter en författare, en marknadschef och två fastighetsägare, en gyminstruktör en rekryteringspecialist och så jag. Ämnena skiftar kraftigt, allt från invandring till yttrandefrihet och hur långt vi kan tänja på gränser – lagliga men även moraliska. När är det okej att tänja på gränserna? Är det alltid det?

Middagen rullar på och vi pratar om paradigmskiften och vad som startar respektive avslutar dem. Att de är svåra att se när man är mitt uppe i dem. Vi pratar också om normförändringar och var de egentligen startar. Ju mer samtalet fortskrider ser jag hela tiden kopplingar till mitt arbete med fastighetsfrågor i allmänhet och energifrågor i synnerhet och jag känner att det här är värt att fördjupa sig i. Hur ska jag ta in dessa, för mig helt nya, insikter i mitt arbete? Är det en normförändring som behövs för att det verkligen ska börja hända saker? Hjärnan jobbar minst sagt på högvarv…

Eftersom det har varit någon slags ordning vid bordet så är turen nu min där jag ska delge de andra mina erfarenheter från mitt arbete med energieffektivisering. Lite spänd är jag allt. Hur ska jag få denna mångfacetterade skara smarta killar att förstå varför jag har hamnat där jag är och vilka utmaningarna jag står inför? Grabbarna har hittills varit vältaliga, nästan lite proffsiga, och pålästa. Så brukar det ju inte vara och frågan jag ställer mig är hur ska jag ”pitcha” innehållet. Vad är spännande för dom? Jag tar det ämnet jag själv brinner för och där jag ser att arbetet i branschen stannat av:

“Energieffektivisering är som att täta hålen i en vattenledning som läcker. Vi måste täta hålen för att få fram vattnet” (jag trevar mig långsamt framåt). “Vi kan också leta efter fler brunnar att pumpa upp vatten ur, men det är mycket billigare att laga ledningen” (nu ser jag att hela bordet funderar, vad menar karln?).
“I många byggnader i Sverige läcker ledningarna så mycket att hälften försvinner på vägen, hälften av ledningarna har stora hål” (fortsätter jag med ett stort leende). “Vi vill ju att ledningen bara ska transportera vatten som är ”förnybart” och då är det ju mycket lättare om inte ledningen läcker. Vattnet från ledningen fylls sedan upp i en hink.”

På frågorna som kommer märker jag att de verkar fatta galoppen – det känns faktiskt som om alla är med. Nu tar jag också tillfället i akt att förklara skillnaden på effekt och energi. “Du vet, hinken kan fyllas långsamt eller fort”.

“Äntligen! Jag greppar detta!” (Utbrister någon spontant). “Effekt är som att springa eller gå. Man kommer till samma plats men lite olika fort.” ”Yes!” (tänker jag och ryser lite inombords).

“Men hinken med vattnet, säger någon plötsligt. Vi kanske inte kan ha sådär mycket vatten. Vi kanske måste minska mängden” (jag blir svaret skyldig). “Kanske kan vi använda lika mycket energi i framtiden, men vi måste, oavsett om vi ska minska användningen eller inte, börja med att täta ledningen.”

Atleten i gänget (gyminstruktören) hade tidigare pratat om hur viktigt det är med en gemensam ”grund” när ett fotbollslag ska spela en match. Hela laget ska med och det är viktigt för framgången att laget tidigt lägger tid på och diskuterar grunden (grunden tolkade jag som underliggande syfte, eller anledning till matchen). Vad är ”grunden” för energieffektivisering? Har vi en gemensam syn, vi som arbetar med det dagligen? Jag funderar även på hur man kan tänja på gränser för vad som är ”normalt” och förändring av normer. Hur kan vi använda det i arbete med energieffektivisering? Ökad jämställdhet – hur påverkar det?
Klockan går och det börjar dra sig in på småtimmarna men jag måste ändå reflektera över middagen. Reflektioner tar tid men jag tror att en del av vad jag lärt mig under denna middagen kommer att märkas i mig och mitt arbete framöver, om inte annat som en inspirationskälla.

Det vi alla har gemensamt är en vilja till samhällsförändring och att förstå hur den skulle kunna ske, vare sig det gäller klimat jämställdhet eller yttrandefrihet.

“Du, säger författaren till mig, det är första gången jag har diskuterat läckande rör och energipolitik på grabbmiddag det här gör vi om.” Och den här gången ryser jag till på riktigt. Det här blir bra!