IFMA krönika

Tid. Det är vad min krönika kommer handla om och hur jag ändrat perspektiv på tiden med anledning av Corona. Jag skulle säga att jag har ett BC-perspektiv där BC står för Before Corona. Det var mindre än 18 månader sedan som jag steg upp strax före kl. 05 på morgonen och styrde kosan mot Malmö Airport för avfärd mot Stockholm. En sisådär 14–15 timmar sedan var jag åter tillbaka i hemmet. Detta beteende höll jag på i mer än 18 år och för mig var det då en naturlig del av min arbetsdag. Sedan kom Coranan och antalet tjänsteresor kan därefter räknas på ena handen. Plötsligt fick jag tillfälle att äta frukost och middag med familjen, följa med på grabbarnas aktiviteter samt ta hand om min egen hälsa. Att återgå till det gamla resemönstret känns otroligt avlägset.

Idag startar arbetsdagen framåt 9-tiden då majoriteten av Teamsmötena kommer igång. Jag vet sällan hur många som kommer delta då många kopplar upp sig exakt på minuten vilket för en tidsfascist som jag är något stressande. Ganska ofta blir jag villrådig då jag är den enda deltagaren som är uppkopplad ett par minuter innan mötet startar. Fler än en gång har jag startat om datorn då jag tror att tekniken strular. Är jag den enda som känner så här?

En direkt konsekvens av det nya normala är den möteshysteri som verkar finnas. Många fler möten än BC men inte många fler bättre möten är min erfarenhet. BC fanns det många tidstjuvar som är svåra att mäta men som jag tror var substantiella. I det nya normala upplever jag betydligt färre tidstjuvar vilket innebär att många arbetsuppgifter går mycket snabbare att utföra. Det blir liksom tid över jämfört med tidigare och jag har funderat på hur jag skall hantera denna tid. Skall jag berätta för chefen att jag har tid över eller skall jag dra ner på tempot och utföra arbetsuppgifterna på samma tid som tidigare?

För mig personligen är respekten för tid viktig. Tid är en resurs som är demokratiskt fördelad bland alla individer såtillvida att vi har lika mycket tid oavsett hur mycket vi har på bankkontot, oavsett bil på uppfarten eller oavsett utbildningsnivå. Av någon anledning tror vissa människor att de har mindre tid än vad andra har vilket jag aldrig begripit. Däremot förstår jag att vi gör olika prioriteringar och det är dessa vi behöver diskutera, inte vem som har mer eller mindre tid. Som ideell ledare i en lokal fotbollsförening behöver jag ibland förklara för vissa föräldrar att jag inte har mer tid än vad de har men att vi väljer att prioritera olika. Vi gör alla olika val hur vi använder vår tillgängliga tid och valen är det enda vi kan påverka med tiden. Det skulle bli intressanta diskussioner om vi säger ”jag prioriterar inte detta” istället för att ange tidsbrist som skäl.

Hur gör du dina tidsval? Är det du själv som styr över din tid eller låter du andra styra över din tid?

Vi är nog ett antal personer som betalat ett högt pris för den tidsjakt som fanns BC. Tinnitus, högt blodtryck och övervikt var liksom något som ingick i att vara chef under BC. Nu skall jag inte klaga. Med lite bättre balans i livet, lite mer självinsikt och ett hårt pannben så går det att bli av dessa problem.

Att känna kontroll över sin egen tid och själv göra prioriteringar tror jag är en framgångsfaktor för en hållbar livsstil

Med respekt för din tid tycker jag det är dags att börja runda av denna krönika. Du får gärna skriva några rader till mig och berätta om du fått några nya tidsperspektiv och hur du valt att allokera om din tid samt vilka direkta konsekvenser detta fått för dig.

På återhörande!

Micke Esplinger
Vice Ordförande IFMA Sverige