IFMA krönika
Jag tror att många med mig förfasades över valresultatet i USA, detta oavsett politisk eller ideologisk samsyn. Varför upplever vi resultatet som tufft att smälta?
Om man bortser från den tilltänkte presidentens syn på klimat, jämställdhet, empati, hyfs, respekt (och mycket annat) så tror jag den dominerande känslan är att vi går in i en tid där mycket är oklart, osäkert och där spelreglerna görs om i sina grundvalar. Det som var förutsägbart, etiskt korrekt och för det ”greater good” avseende USA:s agerande i världspolitiken kommer sannolikt inte att vara så mer. Det är (precis som i många andra länder i världen just nu) isolationistiska vindar som blåser främst från höger men även från vänster.
Det amerikanska folket upplever att allt blir dyrare, dom själva får det sämre medan andra får det bättre. Detta är en viktig del i varför en dömd brottsling med sina egna intressen i fokus kan vinna presidentvalet en andra omgång.
USA har efter det senaste världskriget haft fingrarna i varenda geopolitisk kakburk som existerat i syfte att stävja kommunismen i första hand, så klart på både gott och ont men nu är dom klara med det. Nu är det ”America First” och ”om du kära stat inte har något att erbjuda oss (USA) så är det inte säkert att vi kommer hjälpa dig.. ”
Studerar man lite snabbt alla de olika löften som levereras till väljarna i USA så inser man att många ekvationer går inte ihop ekonomiskt ens i fantasin. Exempelvis att ta ut höga tullar på all import. Det kommer naturligtvis fördyra produkterna på den amerikanska marknaden vilket slår emot konsumenterna. Om man utvisar immigranter som gör ”Skitjobbet” inom vård, fruktodlingar och annat tungt kroppsarbete som ingen amerikan kan tänka sig göra, kommer även detta få ekonomiska effekter som driver kostnader för konsumenterna. Finns hur många exempel till som man kan kika på om man vill.
Så hur kan ett helt folk gå på en ultrapopulistisk retorik och löfte om en ”new golden age” Mitt enkla och troligen korrekta svar är att många inte läst på, ifrågasatt eller tänkt själva. Dom saknar KUNSKAP!
Personligen håller jag mig långt ifrån att yppa mina egna politiska åsikter offentligt, vi lever i en demokrati och det är viktigt med allas rätt till sin egen åsikt. Däremot har jag extremt svårt att svälja enkla lösningar på komplexa problem det vill säga populism.
Så hur skulle man kunna göra då som enskild medborgare på den här lilla snurrande stenen mitt i universum? Här kommer klon igen; KUNSKAP!
Den tiden vi lever i kommer historieböckerna skriva om. Pandemier, klimatkriser, nya världskrig? Och framför allt slutet på det som var efter det förra världskriget. Den globalisering som präglat tillväxt, välstånd och minskat fattigdom över hela världen sedan 60 talet kommer sannolikt skifta till en ”de globalisering” och kraftig polarisering.
I den här svårpredikterade framtiden vi går till mötes behöver var och en ta ansvar för att söka information, kunskap och våga ifrågasätta. Vi behöver envar förstå, för att kunna ta beslut för oss, våra familjer, våra företag, organisationer och vårt land.
För egen del tog jag beslut för några år sedan att; av all media jag konsumerar under ett dygn skall minst 33% utgöras av kunskapsinhämtning på något sätt. Konsumtionen består i poddar, bloggar och Youtube kanaler primärt från utanför Sverige (det inhemska perspektivet täcks redan av nyhetssändningarna)
Så vilka effekter har det för mig att faktiskt tillskansa mig ny kunskap löpande, varje dag?
- Jag känner mig mindre rädd och orolig när media skräms med sina domedagsprofetior.
- Jag älskar att diskutera tiden vi lever i runt ett middagsbord och det är en fin känsla att få leverera nya perspektiv till människor jag möter.
- Jag kan förklara för mina barn hur sannolika scenarion kan spela ut och lugna även dom.
- Jag kan påverka de organisationer jag arbetar för i riktningar som är mer lönsamma och har mindre risk.
Jag tänker stilla att om det amerikanska folket hade haft bättre kunskap generellt, läst på mer, ifrågasatt och penetrerat dom enkla lösningarna, hade dom verkligen röstat på Trump igen då? Frågan kommer vi inte att få svar på men vi kan undvika att samma sak händer i Sverige.
Skribent
Jesper BorrforsStyrelseledamot IFMA Sverige