IFMA krönika

Semestern är för dom flesta av oss i Sverige över. Skolan har börjat för barnen och många av oss har arbetat en eller två veckor.

Mailkorgar skall rensas, projekt skall startas, konferenser skall genomföras där hösten och vårens många aktiviteter skall tidsättas för att nå målen. Nya rutiner som; mer träning, smartare veckohandling, mer läxläsning med barnen, fler gemensamma middagar i familjen och mycket mer ligger på bordet.

Att komma tillbaka från semestern och in i vardagen kan slita hårt och känslan av att ha varit ledig försvinner efter bara några dagar.

För egen del gick jag in i någon form av semester/Jobb genom en rätt hård landning. Många år av hög press både privat och jobbmässigt renderade i ett akut läkarbesök där en massa prover togs och flera samtal med läkare. Domen lät inte vänta på sig.

”Alla dina prover checkar ut perfekt, du är kärnfrisk och stark. Däremot av det du berättat om ditt sätt att leva, de symptom du uppvisar kan jag säga att du behöver slå av på tempot och ge dig själv lite mer vila”

Hur fasen ska jag göra det, tänkte jag. Jag älskar ju mitt liv i alla delar, vad ska jag ta bort?
Förutom att jag övat mig på att säga nej innan energidepåerna töms så har jag reflekterat. När tankar återkommer så vill dom något. Den tanke eller reflektion som återkommit mest under sommaren är: Jag ska inte dö än.. Om jag hade gjort det, eller fått en dödsdom vad hade jag önskat mest av allt då. Svaret är givet: TID!

Tid att leva, tid att umgås, tid att lära mig nya saker, tid att älska, tid att resa, tid att arbeta med spännande saker, tid att lära känna nya människor, tid att ha tråkigt och tid att laga det som är trasigt..

Tänker mig att oavsett vad man lyckats åstadkomma i livet, vilka rikedomar eller framgångar man rönt så önskar nog alla människor exakt samma sak när tiden är slut, mer tid!

Jag går därför in i det riktiga jobbmodet med en känsla av att jag känner mig väldigt rik, för jag har (statistiskt och nu dokumenterat) tid!

Jag väljer att sätta ambitionsnivån lite lägre i de privata projekten än jag gjort tidigare och tänker stilla – Det kan vänta lite för jag är rik, jag har tid!