IFMA krönika

Visst kan jag skriva en krönika i IFMA’s månadsbrev svarade jag självsäkert när jag fick frågan för mer än 6 månader sedan och nu sitter jag här och våndas några timmar innan deadline. Varför har jag svårt att säga nej och varför är det ibland svårt att komma igång är frågor jag ofta ställer mig. Just när det gäller skrivande behöver jag vara i rätt mental stämning för att det ska bli en viss inlevelse och kanske även en viss kvalitet i mitt arbete. Många andra arbetsuppgifter går ganska bra att utföra baserat på erfarenhet och vilja men när det gäller skrivande blir det kramp i den kreativa delen av hjärnan och istället börjar pulsen stiga och stressen infinna sig.

Med tanke på det antal mail jag producerar på jobbet torde det inte vara några svårigheter att komma igång men ändå hamnar jag ibland i en prestationsstress som är allt annat än positiv och som fräter på mig inifrån. Det är därför tur att jag endast tackar ja till att skriva en krönika om året.

Vad blir du stressad av och hur hanterar du denna stress? I en värld där informationsmängden ständigt verkar öka men min mentala förmågan inte hänger med är det viktigt att stanna upp och ta tillfälle till mental vila och gärna kombinerat med fysisk aktivitet som i mitt fall minskar stressen. Jag har aldrig förstått det där med positiv stress. För mig är stress enbart negativ och något jag försöker undvika.

Eller kan det vara så att vi ska hantera det svåra för att utvecklas? Och inser vi då att vi har möjlighet att påverka vår situation mer än vi tror och kan skapa ett mer hållbart liv?  Vi kanske behöver bli mer transparenta och lyfta frågan om prestation och stress tillsammans inom våra organisationer och med våra nära och kära. Att öppna upp och erkänna svårigheter och diskutera lärande kan leda till ett mer hållbart arbetsklimat och medarbetare som både kan prestera och må bra.

Inför nästa års krönikeskrivande emotser jag dina tips på hur startsträckan blir kortare och hur glädjen med skrivandet överstiger adrenalinpåslaget. För visst ska det väl vara roligt att skriva en krönika till IFMA’s medlemmar?